Bloggsnack med Tess

Jag säger nej till portaler

Jag säger nej till portaler

Hej på er! 👋🏻

Alltså jag gjorde ett stort misstag igår. Jag gjorde en användare på Nouw.. varför? Varför tror jag att allt har blivit bättre? Det buggar och strular… som vanligt. Nej, vad tänkte jag med? Är jag dum eller? Fatta hur illa det hade kunnat sluta för mig 😂  Aldrig att jag ska fastna i Nouw träsket igen.. bloggen jag gjorde där ska jag ta bort NU, omedelbart. Att blogga på wordpress, att äga sin egen blogg ger så mycket mer. Plus där vet du att allting funkar, varje dag.. varje minut.

Nej nej, jag säger INTE att ni som bloggar på Nouw är dumma eller så…. jag menar, ni har all rätt att få blogga vars ni vill och funkar era bloggar där felfritt och ni trivs, well GO FOR IT! Men jag har lämnat portaler bakom mig 🙂 Jag vill inte betala för att få synas om man säger så.

Dom säger att bloggarna är döda..

Dom säger att bloggarna är döda..

Dom säger att bloggarna är döda. Jag vet inte om jag kan hålla med om det helt ärligt talat för så vitt jag vet, så är det många bloggare som har fortsatt med sina ”dagböcker” online under flera års tid. För visst är dom väl det?! Typ en dagbok, bara det att man väljer själv att dela med sig utav sin varddag online på nätet.

Jag vet dock att förr sysslade många bloggare med att mobba varandra online via sina ”dagböcker”. Vilket oftast slutade med kaos och folk blev både kränkta och väldigt sårade. 

Jag sysslade med min blogg i princip hela dagen igår. Tack vare Loopia och deras hjälp så var bloggen snabbt uppe. Det var tur att min domän tessthelin.se var ledigt annars hade jag nog brutit ihop totalt. 

Jag bloggar för att jag finner det roande sen har man fått så underbart fina kontakter via bloggarna. Jag tror att många utav mina fina läsare kan hålla med om det 😉

Dock valde jag att ta en pause ifrån min dagbok på nätet, allt vart så tufft psykiskt sen jag fick avliva min älskade Meja. Och som vi saknar henne. Det värker i både kropp och själ. Ja ni kan inte ana hur ont det gör. Och som man har gråtit, drömt om henne (enligt mig så besöker hon oss i drömmarna) Bara det ger mig styrka att fortsätta kämpa på här i livet. För nog suger det, att förlora sin bästa vän – en familjemedlem. 🕊️

Vila i frid älskade Meja – vi ses snart igen! ❤️